5. Hur kan en hård ädelsten ändå vara skör?

5. Hur kan en hård ädelsten ändå vara skör?

"En hammare kan inte repa en diamant, men hammaren kan slå diamanten i tusen bitar!" Hur är det möjligt?  Om du tar hårdhetsskalan till hjälp när du väljer ädelsten så kommer du långt, men det finns några undantag. En ädelsten kan nämligen vara reptålig (hård) men ändå bli kantstött ganska lätt. Den kan också, om den får ett slag från precis fel vinkel, klyvas itu. Hit hör bland annat smaragden och topasen. Skrivet av: Cecilia Kores 


 Är hårdheten allt som bestämmer en ädelstens hållbarhet? 

Nej, inte riktigt. 

Genom att titta på hårdhetsskalan (som du lärde dig i förra artikeln Vilken ädelsten ska du välja i ditt smycke) så kommer du långt, men det finns några undantag. 

Hårdhetsskalan är fortfarande ditt kanske allra bästa hjälpmedel när du ska välja ädelsten till ditt smycke, eftersom hårdheten avgör hur lätt din ädelsten repas när du använder ditt smycke. 

Ju längre du kan undvika att din ädelsten repas, ju längre kommer ditt smycke hålla sig vackert och gnistrande!

Det är nämligen alla de små, mikroskopiska repor stenen samlar på sig när du bär den som till sist - efter några år - gör den matt och tråkig.

(Klicka här för att se vilka ädelstenar som är hårdast och håller sig fina längst.)

 

Ljusgrön safirring med diamanter och Jade Petite Wave Half med diamanter, Mumbaistockholm 

Att stenen blir kantstött då, är det samma sak som att den får repor? 

Inte riktigt!

Att en sten blir kantstött och får en flisa händer vid trauman, som hårda slag. Till exempel om du skulle ramla med cykeln och slå din ring i asfalten. Stenar som är högre upp på hårdhetsskalan klarar oftast sådana slag bättre än mjukare stenar, som är lägre på hårdhetsskalan.  

Men inte alltid.  

Och för att förstå det här, så behöver vi veta vad hårdhet egentligen är.   

Det som gör ett material hårt är nämligen hur tätt bundna atomerna är. En sten blir svårare att repa om atomerna sitter väldigt hårt tillsammans! Atomerna i diamanter till exempel har världens starkaste bindning till varandra, vilket är anledningen till att det i princip är omöjligt att repa en diamant! Man får liksom inte loss atomerna fastän man skrapar jättehårt på ytan och då blir det ingen repa.

Men vilket mönster atomerna sitter i, det kallas för spaltbarhet (cleavage). Och det finns några ädelstenar som har så kallad perfect cleavage - om de får ett slag från precis fel håll, så kan de faktiskt gå itu (så en sten kan klyvas i två bitar). Och så är fallet med diamanter och topaser. 

Hos dem ligger kistallatomerna i perfekta plan staplade ovanpå varandra. (I vanliga fall ligger de huller om buller.) Och atomerna håller ihop tätare inom planen än vad de håller ihop mellan planen - vilket gör att om en sten får ett slag precis där planen skiktar sig så kan planen lossna från varandra och klyvas i två kristaller. Men för att det ska lyckas så behöver man slå diamanten eller topasen från en viss, precis vinkel.  

Det är därför man säger att en hammare inte kan repa en diamant - men hammaren kan slå diamanten i tusen bitar! 

Diamantsmycken, Mumbaistockholm 


Nu behöver inte du gå runt och bekymra dig över att din diamant kommer gå sönder bara för att du slår emot något, utan största risken att en sten går sönder på det här sättet är faktiskt innan du har den i ditt smycke, t.ex. vid steninfattning. Om steninfattaren pressar ihop klorna vid precis fel punkt på  stenen - som även kan hända en väldigt duktig steninfattare - så kan stenen gå sönder!  

Och det är till stor del därför som vi faktiskt sällan rekommenderar att man tar ur en gammal sten från en gammal fattning - till exempel från ett ärvt smycke eller som  man köpt på auktion. Risken är helt enkelt för stor! Väldigt ofta så har stenen efter många års användning fått flisor under klorna och det kommer inte gå att fatta in den igen i ett nytt smycke utan att den går sönder. Så vill du behålla en ädelsten, ha gärna kvar den i det smycke som den redan sitter i. Gillar du inte utseendet så sälj hellre smycket i sin helhet på auktion och investera i ett nytt smycke som du verkligen gillar! 

 

Ring med morganit på fatet och blandade diamantringar, Mumbaistockholm

Men det är antagligen lättare för dig att ha sönder en topas än till exempel en turmalin eller morganit, om du trots allt skulle tappa ner ringen från en trappa och den skulle landa i ett stengolv. Skillnaden är att - om du har otur -  så kanske en tiondel av topasen  kommer vara borta och det kommer vara en platt linje där den har gått sönder. Jämfört med en turmalin där det kanske bara har gått av en liten ojämn flisa. Hos topasen kommer antagligen en större bit ha fallit bort där stenen har skiktat sig  - vilket alltså beror på topasens spaltbarhet.

Har alla ädelstenar samma risk för att få små flisor då,  som turmalinen och morganiten i exemplet ovan? 

Det beror ungefär på hårdheten! Så här kan du alltså följa hårdhetsskalan, nu när du vet om undantagen som topasen (och diamant, även om risken inte är så stor).    

Men det finns faktiskt en till faktor som kan göra hårda stenar sköra. Och det är om stenen har många inneslutningar. 

En sådan sten är smaragden. 

 

Brigitte Ring med diamanter och ring med morganit i fokus, Mumbaistockholm

Ni som någon gång har tittat på att köpa en större diamant, har nog noterat att just inneslutningar (inclusions) är en viktig grej som bestämmer hur fin och dyr en diamant är. Man letar helst efter en helt klar sten med så få inneslutningar som möjligt. 

Men smaragden är en sådan sten som i sig själv har många inneslutningar - och som gör den väldigt skör! 

Det är därför som man i första hand inte rekommenderar en smaragd som förlovningsring till exempel, eller annan typ av ring som man vill bära varje dag och man vill ska hålla länge.

Trots att den är så hård, så är den väldigt skör.  

En smaragd bildas nämligen under väldigt kaotiska förhållanden - det är högt tryck från olika håll så kristallerna får liksom inte växa i fred, vilket gör att kristallen utvecklar väldigt mycket interna inneslutningar och sprickor. Och en kedja är ju inte starkare än sin svagaste länk.

Finns det en intern spricka i smaragden, så är det stor risk att den kommer klyvas just där. Och ju fler inneslutningar och sprickor, desto mer utsatt är ädelstenen.

En helt ren smaragd utan inneslutningar och sprickor är lika dyr som den är ovanlig. Men vill du ha en smaragdring som ska hålla väldigt länge, så krävs det faktiskt att du hittar en smaragd som är i princip kristallklar, för det är först då den blir hållbar! 

Väldigt många älskar just den här mystiken kring smaragder, och det är just den mystiken som gör att många anser det vara den mest exklusiva ädelstenen. Jag har sett internationella smyckesmärken som bara arbetar med diamanter och smaragder, för att det är så lyxigt! 

(En rolig grej är för övrigt att smaragd kommer från samma stenfamilj som akvamarin, morganit och helidor - alla tillhör dem nämligen stensläktet beryll. Men är akvamarin, morganit och heliodor lika sköra? Nej! De växer i mycket mer lugn och ro och har inte samma mängd inneslutingar. Det är mycket mycket lättare att hitta klara akvamariner än det är att hitta en helt klar smaragd. Smaragden har det här problemet just eftersom den har väldigt annorlunda bindningsförhållanden när den växer i berggrunden. Men får du tag i en kristallklar smaragd så är den alltså lika hållbar - eller mer, eftersom den är hårdare - som till exempel en akvamarin!)

 

Ljusgrön safirring med diamanter och diamantsmycken, Mumbaistockholm 

Det finns några fler stenar som är som smaragden och naturligt har många inneslutningar. Till exempel rutilkvarts, men även stenar med två färger som vattenmelonturmalin. Det är kemin i berget som behöver förändras för att stenen ska byta färg mitt i - och då förändras kristallen, vilket skapar kaos och tryckförändringar i den, och det gör att det väldigt ofta blir små sprickor i stenen. Och det är just när det finns små sprickor som - om man får ett slag från precis fel vinkel - sprickan riskerar att klyva stenen i flera delar.  

Hur kan den här nya informationen hjälpa dig att välja sten?  

Det är tyvärr inga forskare och vetenskapsmän som  har suttit och gjort en ranking och gett poäng enligt Mohs hårdhetsskala och sedan poäng för spaltbarhet och sedan summerat dem och gjort en lista, exakt de här stenarna ska du välja (och tro mig jag har letat).  

Så hur ska du tänka då?  

Mitt råd till dig är att gå efter hårdhetsskalan, för det säger mycket både om hur lätt de får repor och hur bra din sten kommer klara slag och yttre påfrestningar utan att gå sönder eller få flisor. En mjuk sten (med en hårdhet på 7 eller under, tex. ametist, citrin, månsten, opal, pärla och korall) får ofta flisor lättare än en hård sten och har alltså både lättare att få repor och är skör.  Men undantagen bland de hårda stenarna är att just t.ex. smaragd och topas är ganska sköra trots sin hårdhet. Och det gör att även om de sällan repas, så kan de lättare få flisor och gå sönder om de skulle utsättas för ett hårt slag. Till skillnad från till exempel rubin och safir som både är hårda och tuffa. 

 

Och nu när du kan hårdhetsskalan - och även undantagen - så kommer det vara mycket lättare för dig att välja ädelstenar. Det är helt enkelt så att ju mer du vet, desto bättre beslut kan du ta själv när du ska köpa dina egna smycken. 

 


 

Lyssna på Avsnitt 5: Hur kan en hård ädelsten ändå vara skör? Smaragd och topas av Smyckespodden direkt nedanför eller klicka här.

Leave a comment