Tanken på att man måste bära samma vigselring hela livet ger många ångest. Samtidigt är historien kring just förlovnings- och vigselringen en ganska smutsig och ojämställd historia som ingen riktigt talar om. I denna artikel delar jag mina tankar kring det här. Du får också läsa berättelsen om Halina som bär sju vigselringar (samma man) - och så avslöjar jag hur min egen icke-förlovningsring skulle se ut. Skrivet av: Cecilia Kores
När man börjar jobba med äkta smycken så kommer man snabbt märka att "the bread and butter” i vår bransch är förlovnings- och vigselringar. Det är svårt att ha en mataffär utan att sälja mjölk, bröd och kaffe - och lite så är det för oss med förlovnings- och vigselringar. Samtidigt så är historien kring just förlovnings- och vigselringen en ganska smutsig och ojämställd historia som ingen riktigt talar om. Det är också ett köp som är förknippat med mycket ångest, press och förväntningar - som frågan: måste man bära samma vigselring hela livet?
I denna artikel (och i avsnitt 3 av Smyckespodden) delar jag med mig av mina tankar kring det här. Förhoppningsvis så kommer du, lika mycket som jag, tycka att det är skönt att vädra lite nya tankar kring ett ganska gammalt och uttjatat ämne!
Anledningen till att vi överhuvudtaget bär förlovnings- och vigselring tror man härstammar från en romersk sed i antiken, där fruar hade på sig ringar fästa vid små nycklar, som skulle signalera männens ägande. Fräscht, eller hur? Nästa steg i historien är att det sägs att den allra första diamantringen var gjord på 1500-talet, på uppdrag av en hertig i Österrike för hans brud Maria. Det är också från 1500-talet som man hittar orsaken till att vi bär just två ringar - en förlovningsring och en vigselring! Då hade man ringar som bestod av två öglor, och när en man och en kvinna förlovade sig så separerade man öglorna och så bar de varsin som en ring. Sen, efter bröllopsceremonin, så förde man ihop de två öglorna igen och så bar bruden båda ringarna.
Men det var ändå ganska ovanligt att allmänheten bar förlovningsringar fram till för bara drygt hundra år sedan! Först i slutet av 1800-talet blev förlovningsringar vanligt bland gemene kvinna och man. Under krigen - kring 1920- och 1930-talet så förändrades såklart designen och ringarna blev enklare och stenarna mindre. Men sen kom den stora händelsen, efter andra världskriget, när tron och hoppet om framtiden återigen flödade.
Det var då, i slutet av 1940-talet, som diamantgruveföretaget De Beers lanserade den marknadsföringskampanj som kom att bli en succé och som präglar oss än idag.
Slogan på den kampanjen löd ”A Diamond Is Forever” - och syftet var att visa att diamanter var symbolen för ett evigt äktenskap.
Det var ju ett fantastiskt smart drag från ett företag som hade funnits sedan 1888 och ägde en Sydafrikansk diamantgruva som var en av de största diamantgruvorna som fanns i världen då. Ända fram till 2000-talet hade De Beers sedan nästan monopol och kontrollerade 85% av världens diamantmarknad! Det är till och med så att för att upprätthålla ett högt pris på diamanter så lagrade De Beer’s diamanter på hög och släppte bara ett visst antal på marknaden varje år att priset upprätthölls. På en svagare marknad så kunde flera diamanter släppas så att inte priset blev alldeles för högt. Än idag kan man anse att De Beers skapade ett av tidernas mest framgångsrika monopol (och lyckades länge kontrollera priset på diamanter)!
Bild: Unsplash
När man vet den här historien så känns ju inte den där diamantsolitairen riktigt lika självklar som förlovningsring längre, eller hur?Sen ska man veta att diamanten är en speciell sten - den har formats djupt nere i jorden under många många år, det är bland det hårdaste materialet som finns och som människan hittills upptäckt, och inget annat material reflekterar ljus så vackert som diamanter. Vi kommer lära oss om diamanternas specifika egenskaper mer på djupet i senare artiklar. Men att ens förlovningsring måste se ut på ett visst sätt på grund av en effektiv marknadsföringskampanj från ett diamantgruveföretag känns kanske mindre spännande nu.
Du kanske har hört att traditionen säger att männen ska spendera en viss summa av sin lön på förlovningsringen?
Den kommer också från De Beer’s marknadsföringskampanj!
Den sa att männen skulle spendera ungefär en månadslön på ringen till sin blivande fru. Det beloppet växte till två månadslöner på 1980-talet, och den ligger idag på cirka tre månadslöner som en tumregel - och denna rekommendation används faktiskt fortfarande av många. Ja, ni hör ju. Det här är på många sätt en otroligt förlegad bransch som letts av några få stora aktörer, som antagligen har färgat även din syn på vem som får bära en ring och hur den ska se ut. Det finns fortfarande hur många tjejer som helst som inte skulle tillåta sig att köpa en diamantring om det inte var till förlovning! Vi märker att många låser sig fast vid just de här oskrivna reglerna ”hur det ska gå till” . Förhoppningsvis kommer den här artikeln göra att du känner dig mer fri att välja själv hur och när du bär dina smycken, och hur de ser ut!
Bild: Unsplash
Jag kan inte prata om det här ämnet utan att nämna min kollega Halina. Innan hon började jobba som Personal Jewelry Shopper på Mumbai så var hon Store Manager på Mociun, ett inspirerande smyckesmärke i Brooklyn, New York. Halina är en konstnärsdotter och sångerska som bodde i New York i elva år och var en av de första anställda på Mociun. Under sina år i New York hann hon både träffa mannen i sitt liv när hon serverade honom kaffe på ett fik där hon jobbade innan Mociun, förlova sig och gifta sig med honom - och hon hann även jobba som dog walker åt bland annat Henke Lundqvists hund. Och när jag träffade Halina i New York, året innan hon flyttade hem till Sverige - så bar hon sju förlovnings- och vigselringar på sitt ringfinger. Det var en blandning av tunna ringar och lite bredare, några med många stenar i, några med bara några stycken, och stenarna hade olika slipning, olika CT och var satta i olika typer av fattningar. Alla ringarna var i rödguld, eller gulguld som det också kallas, och färgskalan gick i vitt och svart genom att hon blandade vita och svarta diamanter i ringarna. Jag tyckte att Halinas ringfinger var som en uppvisning i hur man bygger den perfekta ringstacken! Alla ringar var unika i sig själva, men tillsammans bildade de en symbios - som en enda stor, vacker jättering. Efter det har hon byggt på med ännu fler ringar - t.ex. just en diamantsolitaire som hon gjorde i vår ateljé. Hon bär inte alla ringar samtidigt alltid. Ibland bär hon bara en eller två, och ibland allihopa. Och jag har tänkt på det här, och jag ser det som att symboliken är ju kanske snarare fingret, vänster ringfinger. De ringarna hon bär där står för hennes familj, hennes man och dotter. Ringarna byter hon ut, men när hon bär ringar på det fingret så symboliserar det dem.Bild: Unsplash
Och det är lite så jag själv känner kring det hela. Jag vet inte varför, men jag har aldrig sett mig själv gifta mig, eller förlova mig. Jag har aldrig drömt om det. Vilket är ironiskt med tanke det jag jobbar med idag. (Å andra sidan kanske det hjälper mig hålla distans till allt.) Men jag kan däremot leka med tanken på att bära en ring som får symbolisera min kille. Jag var singel i sex år innan jag träffade honom, och då bar jag ändå alltid ringar på ringfingret. Jag bar ju ringar på alla fingrar! Däremot så kände jag ofta att jag ville ha en powerrring på just ringfingret - men det var ju mest för mig själv: jag gillade att bära en stor stack eller en uppseendeväckande ring som hade en cool ädelsten. Jag tyckte både det var kul att bryta normer - jag tänkte att de som såg mina ringar på ringfingret och trodde att jag var förlovad eller gift skulle kanske bli inspirerade att själv våga tänka utanför boxen i valet av sina ringar, men även att jag ville ge mig själv självförtroende i att jag var en stark tjej som inte behövde någon partner för att vara hel. Nu när jag har kille, så leker jag lite med tanken på att skaffa en ring som får symbolisera honom. Hur skulle den se ut då? När jag valde mina egna powerringar att bära där, så valde jag gärna ljusa, glada färger - det är såna jag naturligt dras till. Ljust Champagne, ljusgul, ljusrosa, vitt - men jag har även en mörkt grön turmalinring hemma som jag gjorde för några år sedan av en ädelsten jag blev kär i. Nu när jag tänker på min kille, så tänker jag att jag såklart måste ha något svart i. Han är en kille som älskar rockmusik och bilar, han gillar att komma hem från garaget nersvärtad och i första alla hjärtans dag-present (när vi hade träffats i 2 månader) så fick jag ett par svarta meckarbyxor från Clas Ohlson. Så, jag måste ha något svart i ringen som ska symbolisera honom. Men sen tänker jag att jag vill ha något uppseendeväckande, något extra - eftersom den ska symbolisera att han kom in i mitt liv och just gav mig något extra. Mitt liv var superbra innan honom och jag hade lärt mig att göra mig själv lycklig (Mumbai till exempel har gjort mig väldigt lycklig) - men han kom in och gav mig som strössel i livet: som fler skratt i vardagen, han hjälpte mig fixa grejer och livet blev lite enklare, och han uppskattade när jag lagade mat, vilket gjorde att jag fick ett ännu djupare matintresse. Och han fick mig att jobba mindre. Han gjorde mitt liv lite mer avslappnat och lite roligare. Allt det där lilla extra vill jag symbolisera i något extra med en ring! Så, när jag tänker på den ring som jag vill bära för honom (tänk dig som en förlovningsring fast utan förlovningen), så tänker jag: en stor svart diamant - i rektangulär slipning, för jag tycker det är en vacker slipning och vill passa på när jag nu valt en sten som inte gnistrar (svarta diamanter gnistrar inte) - men sen vill jag ha en ljus halo runt av små vita briljanter - som får gnistra väldigt mycket. Det är ljuset runt honom, det ljuset som jag fick bli en del av. Det blir en enkel, lite vintageinspirerad men speciellt ring - som får mig att tänka på honom och vår relation varje gång jag tittar ner på ringen! Och svårare än så tänker jag att det inte behöver vara.
Bild: Scott Broome/Unsplash
Bild: Nadine Rebecca, Ringar: Mumbaistockholm Edith Ring 0.47 CT, Five Diamond Triangle Ring samt Casper Clean Ring
Bröllopsringarna är kanske de smycken som orsakar allra mest stress och press hos både tjejer och killar. Jag hoppas att den här artikeln har gett dig lite nya perspektiv! För annars kommer vi alla gå runt med samma slätstrukna (men i och för sig vackra) diamantring - vilket kan vara rätt för många men är det rätt för just dig? Våga visa din personlighet! Er personlighet tillsammans.
Och tänk på att just tanken om att ”man skall böra något hela livet” kan få den mest kreativa själen att låsa sig. Lev i nuet.
Lyssna på Avsnitt 3: Måste man bära samma vigselring hela livet? av Smyckespodden direkt nedanför eller klicka här.
Lämna en kommentar